Skip to content

Uppmuntrande ord: hur du kan stötta ditt barn

Uppmuntrande ord: hur du kan stötta ditt barn

Tonåringar kan ofta känna sig ensamma. Har du funderat på att skriva ett uppmuntrande brev om att vara tonåring till din son eller dotter? Genom att dela med dig av dina egna erfarenheter, ge visdomsord och uppmuntran kan du sympatisera med dem och förbättra era samtal.

Ett uppmuntrande brev till min dotter

Det känns så länge sedan jag var tonåring. Men när jag tittade på några gamla foton på din mormor nyligen kom plötsligt allt tillbaka. Jag såg ett foto på mig själv i samma ålder som du är nu och då smälte mitt hjärta. Jag tittade in i min egen dotters ögon och kunde se all förvirring, all ovisshet och alla de saker jag var osäker på eller till och med skämdes över. Därför skriver jag det här brevet till dig. Just nu är du i en period med stora förändringar och jag vill berätta för dig hur jag tog mig igenom den, eftersom jag tror att några av mina egna erfarenheter kan hjälpa dig att hitta din egen väg.

Under en tid kändes det som att utseende var det enda som spelade någon roll – och jag tyckte aldrig att jag såg lika bra ut som andra tjejer omkring mig. Men med tiden lärde jag mig att lita på mina instinkter och på vad som verkligen gjorde mig till den jag var (och den jag fortfarande är idag). Jag lärde mig att förlita mig på mina akademiska förmågor. Jag insåg att även om jag aldrig skulle platsa i basketlaget kunde jag fortfarande delta i andra aktiviteter som att cykla och jag var nöjd över att vara i form.

Jag upptäckte att det viktigaste är att lära sig att lita på sin inre röst och förstå vem man verkligen är. Jag insåg att jag kunde lita på den rösten och att den kunde hjälpa mig att bli mitt bästa ”jag”. Jag behövde inte vara bäst inom det jag försökte uppnå, men jag var tvungen att göra mitt bästa. Att inse skillnaden mellan dessa två saker stärkte verkligen mitt självförtroende.

Det tog mig lång tid att inse vikten av vänskap med andra tjejer i mitt liv, och jag tror att du har lärt dig det tidigare än jag gjorde. Du behöver inte massor av vänner, men du behöver åtminstone några nära vänner som du kan lita på. Och du måste lära dig att acceptera dem, med deras fel och brister, och ta dig igenom de svåra bitarna. Ingen vän är perfekt, men en riktig vän bryr sig om dig – och du bryr du dig om henne.

När pojkvänner (eller flickvänner) kommer in i bilden blir det en helt annan historia. Jag minns hur konstigt det kändes med denna nya typ av närhet. Jag var inne länge på mitt rum och bara tänkte på dem jag var förälskad i, och du kommer säkert också att vilja göra det. Jag ville inte dela med mig av sådana saker med min mamma, och jag föreställer mig att du kommer att känna likadant. Det är viktigt att fundera över allt som är nytt, eftersom det är mycket att bearbeta. Det handlar inte bara om pojk- och flickvänner – det handlar om alla andra saker som plötsligt verkar så viktiga – din ”figur”, hur mycket du äter, hur mycket du tränar, hur du ser ut i en viss klänning, provresultat och vad du vill göra när du blir vuxen.

Jag gjorde många misstag när jag var ung, och utan tvekan kommer du också att göra det. Det är en sak som vi båda kan vara säkra på. Men det här är något jag lärde mig när jag blev äldre och som jag vill att du ska veta nu. Vi gör alla misstag här i livet, men det som är viktigt är vad du gör efter du inser att du har gjort det misstaget och hur du hanterar det. Det krävs mod för att stå för sina misstag och att gå vidare, men det är otroligt stärkande att kunna göra det. Det kan ge din självkänsla ett stort lyft, eftersom det hjälper dig att inse att du, oavsett vad som händer, har kontroll över ditt liv och kan vända på saker och ting.

Glöm aldrig att jag älskar dig

Mamma

Nästa steg    

  • Låt din son eller dotter ge sitt perspektiv och lyssna noga. Hoppa inte in för snabbt med dina egna anekdoter och råd.    
  • Var inte för snabb med att döma. Du kommer att stärka din tonårings självkänsla om du visar att du litar på hen och respekterar hens åsikter. Ibland är det bäst att inte säga så mycket, utan bara reflektera: ”Ja, jag vet hur det känns”. 
  • Diskutera en händelse om unga människor i nyheterna eller lokalsamhället och fråga: ”Vad skulle du har gjort i den situationen?” Detta kan bidra till konstruktiv problemlösning kring svåra ämnen som mobbning, drickande eller dejting.    
  • Titta igenom fotoalbum eller minnessaker från dina egna tonår och försök komma ihåg en period då du stod inför en utmaning eller kände dig orolig eller osäker. Känslor, längtan och rädslor är universella och har inga generationsgränser. Genom att minnas hur du kände dig då kan du dessutom sätta dig in i oron som din tonåring upplever.    
  • Försök att skriva ett uppmuntrande brev till din son eller dotter om dina erfarenheter av att växa upp. Du behöver inte ge brevet till ditt barn – bara genom att tänka på den tiden i ditt liv kommer hjälpa dig att sympatisera med din tonåring och vad hen går igenom.